Skrivelser

Yttrande avseende djurskyddsutredningens betänkande

Till 

Regeringskansliet 

Landsbygdsdepartementet

103 33 Stockholm
E-­‐post: registrator@rural.ministry.se


Från 

Eva Hertil 

Legitimerad veterinär

Specialist i hundens och kattens sjukdomar 

Specialist i oftalmologi, hund och katt 

Auktoriserad ögonlysare

DJURÖGA Leg vet Eva Hertil 

......

E-­‐post: eva@hertas.se



Remissvar/yttrande avseende

Djurskyddsutredningens betänkande –

Ny djurskyddslag (SOU 2011:75)

Diarienummer: L2011/3138


Undertecknad finner förslaget till ny djurskyddslag välformulerat och genomtänkt. Dock vill jag framföra synpunkter på:

punkt 8 – Avel som medför lidande för djur, och i synnerhet

punkt 8.1 Vad är avel? samt

punkt 8.2 – Avel som medför djurskyddsproblem och då hund och katt


I Sverige fanns enligt MANIMALIS RAPPORTEN 2009 då 729 000 hundar och 1256 000 katter. Förr hade dessa djur, förutom att vara sällskapsdjur, en FUNKTION – hundarna var jakthundar, vakthundar, vallhundar och katterna höll gårdarna fria från råttor och möss. Idag är, i de flesta fall, deras enda funktion att vara sällskapsdjur åt oss människor. Avel och utställningar -­‐ som idag till största delen bygger på UTSEENDE – engagerar många människor i Sverige och är att betrakta som en folkrörelse. Hundar och katter avlas idag till stor del enbart på utseende och många raser har mycket litet gemensamt med sin anfader, vargen. Och många renrasiga hundar står därtill mycket långt från den individ som stod modell för beskrivningen av rasen. Många människor säger att hundavel inte bara är en fråga om genetik, utan också en konstform. Och konstnärer tenderar ofta att testa gränserna mot det extrema. Hunden och katten blir ett instrument för människans tävlande.

Jag finner det då märkligt att Svenska Kennelklubben har varit sakkunnig inom området HUND under arbetet med det nya förslaget till djurskyddslag.
Svenska Kennelklubben är en intresseorganisation för hund‐ÄGARE – att jämställas med andra intresseorganisationer. De företräder i första hand ÄGARENS, d v s människans, intresse för AVEL.

Då "ras" är ett kulturellt begrepp och inte ett biologiskt begrepp (SAOB 2007 – utdrag, se nedan*) finns en uppenbar risk att ägarens intressen tar överhanden. Att det då kan uppstå en konflikt med djurets intressen är uppenbart.

Frågor om välfärd för ALLA hundar och katter (de som SKK kallar blandraser) måste belysas.

Om Svenska Kennelklubben – och därmed andra jämförbara intresseorganisationer inom hund­‐ och katt‐AVELN - ses som sakkunniga, är det av största vikt att en oberoende part deltar – en som företräder ARTEN hund (varav ras-­hund är en delmängd) respektive ARTEN katt (varav ras‐katt är en delmängd).

Ett förslag kan vara oberoende biolog, veterinär, filosof eller liknande. Med oberoende avses person som är fristående från de stora hund-­ respektive kattägarorganisationerna och som kan tillvarata djurets intresse.

Exempel på formuleringar där intresseorganisationen SKK företräder hundägaren och djuret ges ett mer instrumentellt värde är:


Sidan 319: ”Däremot har det inom de olika områdena funnits intresseorganisationer som har arbetat med sina medlemmars bästa för ögonen.

Kommentar: Här ges hunden ett instrumentellt värde – det är ägarens intressen som tillvaratas. Människans intresse för ras-­‐avel.


Sidan 329: ”SKK arbetar hårt för att marknadsföra svenska hundar från seriösa uppfödare; hundar med dokumenterad bakgrund.”

Kommentar: En dokumenterad bakgrund innebär INTE per automatik god djurvälfärd.


Sidan 330: ”Hundars hälsa har varit föremål för diskussioner, debatt och ett flertal möten och konferenser inom SKK:s organisation. SKK uppger att svenska rashundar tillhör de friskaste i världen och att detta bl.a. är på grund av att SKK har en rad rekommenderade och i vissa fall obligatoriska tester, kontroller och hälsoprogram för att få bukt med genetiskt betingade sjukdomar.”

Kommentar: Att obligatoriska tester, kontroller och hälsoprogram finns, beror endast på att aveln utvecklats så att dessa behov uppkommit. Det kan snarare tala MOT god djurvälfärd än FÖR. Att avla fram en ras innebär per automatik en begränsning av ”materialet” och en ökad risk för defekter och sjukdom. Förädling är ett vilseledande ord ur djurvälfärdssynpunkt. Återigen – ras­‐hund är en delmängd av hund.


Sidan 552 (och även sidan 31): ”Utredaren anser även att hunddomarnas beslut kontinuerligt bör utvärderas av Kennelklubben ur ett djurvälfärdsperspektiv. För katter bör särskilda domaranvisningar tas fram och domarna bör utbildas gällande de djurskyddsproblem som finns hos vissa kattraser”

Kommentar: Att ge SKK tolkningsföreträde avseende djurvälfärd kan inte anses vara förenligt med övergripande god djurvälfärd.


Min uppfattning är att SKK:s närvaro ger slagsida åt utredningen. Min farhåga är att SKK uppfattas – både av sig själva och andra – som en myndighet.


Uppsala 2012­‐06‐04



/Eva Hertil/


*
SVENSKA AKADEMIENS ORDBOK (2007):
"RAS" ... större grupp av individer hörande till en viss biologisk art, som uppvisar vissa gemensamma biologiska, ärftliga egenskaper, varigm den skiljer sig från andra grupper av samma art, o. som bildar en på olika sätt fixerad, ofta tämligen obestämt avgränsad enhet inom arten; ...